När man har tränat hårt, vare sig man har cyklat en längre sträcka, klättrat eller spelat en ishockeymatch, finns det få saker som slår att bli masserad. Det är därför som alla idrottslag på professionell nivå har minst en massör anställd, och många idrottare utbildar sig också till massörer efter idrottskarriärens slut. Hur många certifierade massörer som först kommit i kontakt med massage och dess nyttoverkningar i samband med idrottsutövande på lägre nivå är svårt att säga, men troligtvis rör det sig om ganska många.
Att masseras kan, förutom att stimulera återhämtningen efter träning eller tävling, även göra läkningsprocessen kortare och förebygga att musklerna skadas. Att massage har många hälsofrämjande egenskaper har varit känt länge.
Massagens historia
Det troligaste är att massagen uppfanns i Kina och sedan långsamt spred sig västerut över den eurasiska kontinenten. På turkiska och arabiska badhus har massörer arbetat länge. I det gamla Grekland och i Romarriket kopplades massagen ihop med gymanstiken, men båda områdena hade sina utbildade specialister.
Massage användes även som behandling av vissa sjukdomar, vilket det även gjorde i det gamla Kina.
Som så mycket annat försvann massagen från det europeiska medvetandet efter Romarrikets fall. Det som gjorde att den kom tillbaka var, likt så mycket annat av antikens kunskaper, kontakten med araberna. Arabernas erövring av den iberiska halvön, korstågen och även vikingarnas färder till bl.a. Bagdad gjorde dock att många av dessa kunskaper kom till européernas kännedom igen. Det sistnämnda finns beskrivet i Frans G. Bengtssons Röde Orm.
Förutom massage lärde sig européerna även om antika filosofer, vars skrifter försvunnit från de europeiska biblioteken, men som fanns översatta till arabiska. Genom att översätta dem från arabiska till latin kunde filosoferna i väst ta del av Aristoteles skrifter, och andra verk där massagen beskrevs ingående. Dessutom kom européerna i kontakt med den arabiska badkulturen, där massagen ju också ingick.
